Back on track!

Hela 5 arbetsdagar har jag redan hunnit genomföra sen jag kom hem från semestern. Har nästan hunnit glömma bort att jag varit borta då det varit full rulle här sedan jag kom hem.

Dagen efter jag landade var det dags att börja jobba igen och efter en titt på schemat var det en arg Liza som stormade till chefen för samtal haha… kan säga som så att de hade schemalagt mig för 24 dagar i sträck och då jobbar jag dessutom dubbelpass 10 av de dagarna då en av mina kollegor är på semester och de inte tagit in en vikarie… Jenny och jag ska tydligen täcka hennes skift. Inte okej! Så efter lite snack så fick jag iaf 1 ledig dag om 10 dagar. Men denna veckan är det full rulle. Är helt död redan och halva veckan har knappt gått. Känns bra.

Har inte så mycket tid med vill ändå berätta lite kortfattat om de två olika öarna och mina intryck därifrån.

TONGA

Tonga var en riktigt häftig upplevelse. Ganska skräpigt här och där men väldigt orört och okommersiellt. De lever som de gör och är inte så värst brydda över att iscensätta något eller anstränga sig för att få mer turister. Väldigt kristet land och det märks tydligt på sättet folk klär sig. Trots värmen är det täckta knöän och axlar och om du lyckas se en Tongan bada, ja då är det i shorts och t-shirt, kvinnor inkluderat. För det mesta är landet väldigt platt med palmträd och mindre buskage. Varmt men inte olidligt varmt och dessutom slapp man den fuktiga värmen. Perfekt enligt mig! Otroligt vänlig befolkning men man är ganska uttittad som vit turist, speciellt om man är kvinna och reser själv. Men det är bara att vinka och le så får du världens största leende tillbaka! Glöm souvenirbutiker och vykort, om du vill hitta minnen att ta med dig hem är den till den lokala hantverksmarknaden du ska gå. Huvudön Tongatapu är mer befolkad och värd att besöka då de har huvudstan Nuku’alofa där. Men vill du se riktiga Tonga ska du bege dig ut till någon av de 170 öarna, jag besökte endast 3 totalt.  Fick uppleva en riktig paradisö. Det bästa av allt var ju dock att jag fick simma med knölvalar. En upplevelse som slår de mesta här i livet. Helt sjukt häftigt! Standarden på boende är allt ifrån extremt simpel till okej. Jag är nöjd med mina boenden men man märkte att de inte riktigt har fattat grejen med kundservice än. De är mer familjekänsla som gäller vilket också är härligt... ibland. Bara för att det står att ditt rum har en varmvattensdusch bör du inte förvänta dig att varmvattnet funkar! Tonga är väldigt speciellt och här kan du verkligen hitta orörda paradisöar med långa fina stränder och kristallklart vatten.


SAMOA

Klimatmässigt skulle jag vilja säga att Samoa är mer tropiskt med kullar, berg, vulkaner och regnskog. Allt och alla är väldigt chill och går på ”island-time”.  Landet består av två öar, Upolu, som är huvudön med mest befolkning, och Savaii. På Savaii bodde jag i en klassisk Samoansk fale vilket är en liten träkoja upphöjd på pålar med draperier som väggar och endast en madrass på golvet och myggnät, enkelt beskrivet. Det finns mer välutrustade med riktiga väggar, dörr, badrum etc och det provade jag också. I Samoa lever man väldigt enkelt och familjen och kyrkan står i centrum. Jag hade turen att bli inbjuden till en stor födelsedagsfest där jag blev väl omhändertagen och de gjorde att jag kände mig genast som en i familjen. Hyrde även bil och körde runt ön Upolu. Väldigt lätt och smidigt trots saknaden av vägskyltar på vissa ställen. Såg många fina vattenfall och besökte även vattenhålet To Sua, ett populärt turistmål som syns i många broschyrer. Samoa känns också ganska orört men är definitivt mer anpassat för turister än Tonga. Längs de finaste stränderna i landet ligger resort efter resort,  allt från budget till lyx. Vill du leva äkta Samoan style i en fale så kan du det, men vill du bara slappa vid poolen på ett fint lyxbygge så kan du det med. De sista två dagarna spenderade jag i huvudstaden Apia. Här bodde jag lite bättre och unnade mig AC på rummet (mycket välbehövligt!!). Blev väldigt uttittad i Samoa också och tyckte faktiskt det var jobbigast i huvudstan. Vet inte riktigt varför, man tycker de borde vara mer vana där än ute i byarna.

De sista dagarna på resan var jag ganska sliten. Att resa själv tar på krafterna. Allt hänger på en själv. Allt tänkande, planerande, verkställande… ja allt är ditt eget ansvar. Jag har aldrig tidigare rest själv till ett land där jag står ut så i mängden. Australien, England, Nya Zeeland är alla länder där jag smälter in i mängden och kan slappna av mer. Jag kan inte säga att jag kände mig otrygg när jag gick själv i byarna eller på gatorna i huvudstaden men det krävdes en viss energi att hela tiden bli utittad, ja rent av stirrad på och bara le och säga hej tillbaka. Är man två har man ett helt annat stöd. Men var mest nyfikna, vänligt nyfikna med frågor som ”vad heter du?”, ”vart kommer du ifrån?” och då och då fick jag frågan vart min man var... Haha då bara skrattade jag och sa att jag inte hade någon man utan jag reste själv. Det tyckte många var konstigt:) 

Nu måste jag tyvärr ge mig ut till jobbet igen men bilder från resan ligger nu uppe på FB! 

Hej!