The Australian Outback
Oj oj OJ. Vart ska jag börja? De senaste dagarna har varit fantastiska, nästan helt obeskrivliga. Håll hårt i hatten för nu ska jag berätta vad vi gjort!
Vi började äventyret i Alice Springs, Australiens mittpunkt. En småstor håla mitt ute bland öken öken och öken kan man nästan säga. Fast inte Saharaöken utan mer öken med lite torra buskar och småträd. Här spenderade vi dagen strosande i staden och natten på ett småsunkigt hostel. Höjdpunkten i Alice Springs var absolut the Royal Flying Doctors Service, de hade en av sina stationer/museum/café där som vi gick och besökte. Hur kul som helst hade vi, Jennifer som sjuksköterska och jag som pilot. Ja vi lekte faktiskt en stund där i deras prototyp plan.
Självklart var det lite småsvettigt att sova sådär ute i det öppna men vi fick lära oss hur man garderade sig på bästa sätt. Runt våra swags drog vi en cirkel i sanden för det höl tydligen ormarna borta, de vill inte korsa bruten mark. Sen hällde vi salt runt oss för att hålla borta spindlar och skorpioner, saltet bränner tydligen deras fötter. Sista åtgärden blev att hälla curry runt oss, detta för att hålla borta Dingos (vildhundar). De nyser tydligen när de sniffar på curryn och då blir de så rädda av ljudet att de springer iväg haha... Men så där låg vi i alla fall lite halv vettskrämda men helt utslagna efter dagens vandring och äventyr. Jag sov som en stock!
Upp 05.30 nästa morgon för att äta frukost och packa ihop oss. Äntligen var det dags att ta oss till Uluru National Park. Men första stoppet blev inte Ayers Rock utan cirka 40 km bredvid ligger Kata Tjuta. Dit styrde vi kosan för ännu en vandring! Jag hade aldrig hört talas om Kata Tjuta förut eller sett bilder, men det är helt sjukt häftigt. Istället för En stor sten som Ayers rock är det massa i olika storlekar och former. Svårt att förklara men ska visa liter bilder.
Kan inte förstå varför inte Kata Tjuta är mer känt egentligen än Uluru, så mycket häftigare!! Efter närmare tre timmar tog vi oss i alla fall igenom Kata Tjutas vackra landskap trots en MILJARD BILLIONER FLUGOR!!!! Hade säkert ett 50-tal flugor varenda sekund som surrade i facet på en och som försökte ta sig in i öron, ögon, näsa och mun. Jag kan erkänna att både Jennifer och jag var på gränsen till nervsammanbrott där ett tag, på väg till psykisk anstalt, ja vi alla var nog det. Att konstant gå och vifta, fräsa, blåsa, svära och förbanna de dumma små liven i 3 timmar tar på krafterna. För den som vill till detta område (Uluru National Park) res i Maj-juli så slipper du detta. DAGENS HÖJDPUNKT: Såg en vild känguru!!! :)
Dagen avslutades med Ayers rock i solnedgången tillsammans med middag och en kall öl i handen. Oslagbart! Även denna natt sov vi i swags men nu var vi på en campsite med lyxiga faciliteter som toalett och dusch! Jag sov inte så väldigt bra denna natten utan vaknade från och till. Vid midnatt bestämde jag mig för att trotsa kylan och mörkret och ta mig till toaletten. Jag satte mig upp i sovsäcken och då ser jag hur det går dingos runt våra swags och nosar och sniffar. SHIT VAD RÄDD JAG BLEV!!!! Dingos behöver inte vara farliga men de är vilda djur och om de är hungriga eller depserata kan de bli aggresiva. Jag är ju ingen hundälskare direkt heller utan är en ganska stor smula hundrädd och dessa vildhundar gör inte saken bättre. För en seuknd tänkte jag att jag bara ska lägga mig ner igen och låtsas sova vidare så kanske de inte kommer fram till mig haha... men sen tänkte jag att det är bättre att skrämma bort dem. Så jag tog mina skor och smällde i backen någa gånger och då sprang de iväg.... och jag fick gå och kissa :) Lättad tjej med tömd blåsa sov sedan mycket bättre, ganska nöjd med nattens spänannde incident!
Sista dagen var det dags att äntligen attackera Aysre Rock eller Uluru som den heter för Aboriginerna. Upp tidigt som busen för att se den stora stenen i soluppgången, även det oslagbart! Sen var det dags för vår sista vandring på resan, vi gick runt foten på Ayers Rock. Inte runt hela men vi gick cirka halva. Valet att bestiga Ayers Rock fanns för den som ville men detta avråddes starkt då det både är livsfarligt (36 människor har dött!!) och väldigt respektlöst mot Aboriginerna som ser Uluru som heligt. Ingen från vår grupp valde att bestiga men vi såg andra grupper som i flockar kastade sig upp för vandringsleden. Efter cirka 50 meter såg man hur de alla började krypa på knäna och sitta ner eller i värsta fall, kana ner igen på rumpan. Den är helt sjukt brant och temperaturen så fort solen går upp är mellan 40-50 grader.
Vi började äventyret i Alice Springs, Australiens mittpunkt. En småstor håla mitt ute bland öken öken och öken kan man nästan säga. Fast inte Saharaöken utan mer öken med lite torra buskar och småträd. Här spenderade vi dagen strosande i staden och natten på ett småsunkigt hostel. Höjdpunkten i Alice Springs var absolut the Royal Flying Doctors Service, de hade en av sina stationer/museum/café där som vi gick och besökte. Hur kul som helst hade vi, Jennifer som sjuksköterska och jag som pilot. Ja vi lekte faktiskt en stund där i deras prototyp plan.
05.30 nästa morgon blev vi upphämtade för det stora äventyret. Vi var ett härligt gäng på 20 pers från Brasilien, Japan, Kina, Tyskland, Sverige, UK, NZ och OZ. Efter en 5 timmars bussresa var det dags för första stoppet, Kings Canyon. Här blev det en tretimmars vandring i otroligt vackert landskap med fin utsikt. Vi fick lära oss om naturen och olika sorters plantor samtidigt som vi beundrade utsikten från denna stora canyon.
Resten av dagen körde vi mest buss, gjorde lite små stopp här och där och tittade på utsikten, köpte glass, tankade, köpte mer glass och slutligen kom vi fram till vårt boende för natten. En plätt mitt ute i absolut ingenstans. Vi satte igång en stor brasa, lagade middag över elden och slutligen var det dags att krypa ner i våra "swags". Vad är nu detta för spännande tänker ni? Nja, så spännande var det inte men väldigt varma och mysiga. Man ligger alltså först i en vanlig sovsäck, så långt är ni med. Sen stoppar man sig själv plus sin sovsäck i en ännu större sovsäck, gjord i canvas och som är supertjock. Som ett litet minitält i sovsäcksform! När vi sen släckte alla ficklampor och elden sakta brann ut, då låg vi där i en ring och bara tittade upp mot stjärnorna. Jag tror aldrig jag sett en liknanade stjärnhimmel. Det var ett sånt där ögonblick jag aldrig kommer glömma. Himmelen var helt smäckad med stjärnor och vi såg vintergatan klart och tydligt. Wow säger jag bara.
Självklart var det lite småsvettigt att sova sådär ute i det öppna men vi fick lära oss hur man garderade sig på bästa sätt. Runt våra swags drog vi en cirkel i sanden för det höl tydligen ormarna borta, de vill inte korsa bruten mark. Sen hällde vi salt runt oss för att hålla borta spindlar och skorpioner, saltet bränner tydligen deras fötter. Sista åtgärden blev att hälla curry runt oss, detta för att hålla borta Dingos (vildhundar). De nyser tydligen när de sniffar på curryn och då blir de så rädda av ljudet att de springer iväg haha... Men så där låg vi i alla fall lite halv vettskrämda men helt utslagna efter dagens vandring och äventyr. Jag sov som en stock!
Upp 05.30 nästa morgon för att äta frukost och packa ihop oss. Äntligen var det dags att ta oss till Uluru National Park. Men första stoppet blev inte Ayers Rock utan cirka 40 km bredvid ligger Kata Tjuta. Dit styrde vi kosan för ännu en vandring! Jag hade aldrig hört talas om Kata Tjuta förut eller sett bilder, men det är helt sjukt häftigt. Istället för En stor sten som Ayers rock är det massa i olika storlekar och former. Svårt att förklara men ska visa liter bilder.
Vid 10-tiden var det tyvärr dags att säga hej då till vår älskade guide Pip och cår härliga grupp. De skulle köra de 6 timmarna tillbaka till Alice Springs medan vi tog flyget från Ayers Rock tillbaka till Sydney. MEN vårt stora äventyr slutade inte där. När vi kom till den illa lilla flygplatsen som Ayers Rock erbjuder stog den en liten samlig människor utanför tillsamamns med en hel hög poliser. Vad sker här? Jo, Prins William och Kate skulle landa inom några minuter. Jajemen, så vi fick vinka till prinsen och hans sessa på bara någon meters avstånd med kameran i högsta hugg såklart. Otroligt oväntad men helt okej avslutning på vår resa i den Australienska Outbacken.
Vi har ju bara 2 dagar kvar tillsammans innan Jennifer flyger hem till Sverige, så vi har tagit in på hotell hehe. Igår kväll när vi kom till hotellet blev det en helt makalöst fantastisk och underbar dusch, den första på cirka 3 dagar. Jag var täckt av damm, smuts, röd sand, svett och ja gud vet vad! Den fina vita hotellhanduken var inte så vit efteråt kan jag lova haha... sedan sov jag som en klubbad säl. Nu har vi vaknat till liv igen och ska ut och göra Sydney osäkert!!
Kommentarer
Trackback
