Det började med att vi i lördags fick rum 315 som jag berättade om igår. En liten grå fängelsescell utan fönster, trasig toalett, trasig toalettdörr, sunkiga lakan och en ytterdörrdörr som knappt gick att låsa. Fy tänkte vi och bad om ett nytt rum. Strålande! Allt kändes genast mycket bättre när vi fick byta till rummet brevid som var exakt ika litet och cell-aktigt MEN som iaf hade ett fönster och enb fungerande toalett! Det dröjde inte länge förrän vi upptäckte detta rummets små fina specialiteter. Fönstret som vi tidigare varit så glada åt visade sig vara trasigt och sakna glasdelar, och precis utanför var en stor fläkt som surrade och gick dygnet runt. Det var myror och myggor precis överallt och sängen var hård som sten med fjädrar som stack upp lite här och där för att punktera vissa delar på våra annars så sköra och ömma kroppar! Så igår kväll när jag och Tove kröp till kojs var det med bevärade hjärtan vi sa god natt och önskade hårt och innerligt att natten skulle passera snabbt.

Men nu sitter vi alltså här, båda har sovit bra och fått i oss lite frulle. Solen skiner och vi känner oss riktigt bra till mods. Det som igår var mitt största problem är idag som bortblåst och redan glömt. Nu i efterhand kan man ju bara skratta åt det. Vilka löjliga problem man har. Nu väntar vi bara på de andra girlsen ska vakna och checka ut så vi kan bege oss till vår nästa destination!