Vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Det kanns sa fel, sa orattvist att du ar borta. Samtidigt som jag antar att det var det basta, det var ju vantat. Jag borde ha vart forberedd men hur forbereder man sig pa att en person plotsligt inte ska finnas langre? Det ar skont att veta att du inte lider langre i alla fall. Men jag kan anda inte riktigt forsta att du ar borta. Att du inte kommer vara dar nar jag kommer hem. Jag ar glad att jag hann halsa pa dig innan jag akte iaf, detta kortet ar taget bara nagon dag innan flyget gick.