God morgon alla valborgsfirare!
Antar att ni ar mitt uppe i ert firande vid det har laget da klockan borde vara cirka 23.30 hemma. Sjalv sitter jag vid frukostbordet med en tallrik grot och en kopp te och forsoker desperat fa upp varmen. Har ar det kaaaaaallt!! Inte kallt som vi har i Sverige med -20 grader och sno, utan har ar det sakert 1-2 plusgrader. Men jag ar ju i Nya Zeeland och de har ju inte riktigt forstatt det har med varme i husen har. Sa ar det 2 plusgrader ute sa ar det inte mer an 10-15 grader inne... MAX. I natt sov jag i dubbla pyjamas byxor, linne, fleecetroja, strumpor och dubbla tacken. Mysigt! Men nu borjar solen varma pa lite sa det ar gott. 

I Wanaka ar jag alltsa, cirka en timme fran Queenstown dar jag landade igar. Bor hos min gamla mentor och kollega Lisa fran Skydive Abel Tasman. Hon jobbar numera pa Skydive Wanaka sa det ar darfor jag tagit mig ner hit for att halsa pa:) Hade en kanonfin dag igar i Queenstown med lunch pa stan och sen sa skulle vi bara "poppa" in hos en av hennes kunder i jobbet pa vag tillbaka till Wanaka. Det var en stor motorpark med racingtracks, Go kart och bilmuseum (skulle pappa alska!). Efter lite prat dar blev vi erbjudna en runda Go Kart.... Ja varfor inte! Sa vi tog en match pa banan Lisa och jag. Jag sag ut att vinna hela tiden men pa sista varvet... tog hon mig i en kurva! Attans... forlorade med 2 sekunder men kul var det:)

Vid det har laget har ni nog markt att jag inte skrivit med svenska bokstaver, det ar for att min alskade baby till dator ar pa reparation. Han gav upp en stund dar igar. Vagrade starta och bara pep och blinkade i stallet, ni kan ju ana paniken!! Men kunde snabbt lamna in den till en Apple reparator som ringde nagra timmar senare och sa att problemet var lost och det skulle kosta mig 250 spann. LATTNAD!!!! Sa far tillbaka den i eftermiddag, yaay!

Nu ska jag snart bege mig ut pa Wanakas gator och strosa i solen. Dagens masten ar att kopa lite varma klader!!! Har ju min Australienanpassade packning med mig och inte mycket varma klader dar inte!! 

Glad forsta maj eller vad man ska saga?!

Ååååååå så bra jag har haft det hos underbara Janine uppe i Paihia. Blev en rejäl långhelg då jag kom i fredags och åkte idag, tisdag. Låter konstigt men har fått ha semester från semestern där uppe. Efter Jennifers och min fartfyllda resa i Australien är det nu skönt att dra ner tempot lite och ta en dag i taget. 

Ena kvällen i Paihia var vi på världens mysigaste pub, och då menar jag VÄRLDENS MYSIGASTE! Cirka 5 minuters körning från stan så ligger det ett stort piratskepp (ja ni vet ett stort gammalt skepp i trä med höga master, segel osv) vid vattnet. På dagen fungerar övre deck som en restaurang och på kvällen öppnas lower deck upp och fungerar som pub. Så man kommer ner för en liten trappa in en liten, mörk och murrig lokal med lågt i tak, träbalkar kors och tvärs, en liten bar och längst fram en liten scen där ett liveband spelade. Det var mest bara locals där då backpackers sällan tar sig ändå dit, så det var lite "alla känner alla" stämning. Så det var härligt och folk dansade och hade sig hela kvällen lång!! Att jag dessutom sprang in i lite folk från förr gjorde hela kvällen extra kul!! 

Sen har vi kört lite roadtrip upp längs kusten, vilket är en av mina absolut favoritsträckor i NZ. Du har massa gröna böljande kullar varvat med regnskog och massa små härliga vikar med fina stränder. Vägen är kantad av vingårdar och små söta byar. Vi körde till en liten by vid vattnet som heter Mangonui, känt för att ha världens bästa fish and chips... bäst i NZ kanske snarare :) Det är i alla fall vår favorit så det fick bli lunch. Vi strosade lite i de enstaka butiker som finns där och spanade även in lite konstgallerier innan vi styrde kosan tillbaka mot Paihia.

Vi har även hunnit med några besök på de lokala vingårdarna. Inte för att jag är någon vinexpert men det var väldigt kul att få åka runt och se hur de såg ut, smaka lite viner, prata med ägarna och vi passade även på att äta lunch och dessert på två av dem. Janine drog med ett gäng av sina polare så det var kul att få lära känna dem också. Sjukt bra dag! 

Saknar Paihia och folket där uppe redan. Hann tänka en hel del när jag var där och insåg att i Paihia och Bay of Islands vill jag verkligen bo. Det kommer nog aldrig att bli så på grund av många orsaker och det är mycket som inte finns där uppe som jag skulle sakna. Men det är en sådan där plats jag önskar att jag bara kunde få bo på. Att jag bara kunde flytta mitt liv dit och allt skulle passa perfekt in. Så funkar det inte riktigt i verkliga livet dock och det vet jag. Men om man skulle få önska... 

Nu är jag återigen på det äckliga vandrarhemmet i Auckland. Fast ikväll går det riktigt bra, bor i ett 6 bäddsrum men det är bara jag och en 65årig dam här, som dessutom är jättetrevlig. Så jag ska nog överleva. Imorgon flyger jag till Queenstown där termometern står på cirka 4 grader.... JAG KOMMER FRYSA IHJÄL!!! haha efter 5 veckor i sol och värme kommer jag gå i chock! LORDY LORD HERE I GO!

Dåååååå kära vapendragare har jag korsat havet och landstigit på denna lilla fantastiska ö kallad Nya Zeeland. Tredje gången gillt var det väl någon som sa? Ja, det är faktiskt tredje gången jag kommer hit nu och jag känner mig mer än hemma. Så oerhört skönt att komma till ett ställe där man vet hur allt fungerar, vart man ska vända sig eller hur man gör ditt eller datt.. ja ni förstår vad jag menar. Det är som att komma hem.

Landade i Auckland sent igår kväll. Var bara att checka in och sedan bums i säng för klockan var redan 23.30 och mitt alarm för kommande morgon stog på 06.25. Upp tidigt och iväg med buss, hela vägen norrut till Paihia. Här är jag nu i min vän Janines hus. Det är bara hennes roomie och jag hemma så vi njuter av solen och bara chillar, äkta kiwistil! Hon jobbar tyvärr både idag och imorgon men det gör mig inget alls, då kan jag i lugn och ro komma i kapp med lite småfix på datorn och fotouppladdning med mera. 

Här blir jag tills på onsdag, så sjukt gött att bo i ett hus och slippa dela allt med andra backpackers. Jag har eget rum, stort hus att röra mig i, balkong, tillgång till bil och klarar mig helt själv. VILKEN LYX!!! Här mår jag gott :)

Tänkte slänga upp lite bilder från vår sista dag i Sydney! Det blev sightseeing, zoo (Jennifer hade ju inte sett koalas eller krokodiler än, ett måste innan avresa!!) och slutligen ett besök på Bondi Beach med middag och cocktails som avslutning på vår resa. Fantastiskt trevligt! 

 

Pratade nyss med Jennifer på Facebook, hon har överlevt 14 h på flyget och tagit sig till Abu Dhabi. Bara två flygresor kvar nu, håll ut kompis! ;)

Idag är dagen då vi säger hej då, Jennifer och jag. Vid 21 ikväll hoppar hon på sitt flyg som ska ta henne hela vägen hem till Sverige. Jag åker redan vid 16 tyvärr, så hon får sitta själv några timmar på flygplatsen.

Kan inte fatta att jag ska tillbaka till Nya Zeeland.. igen!! Känns som att komma hem. No worries och Hakuna Matata. För mig blir det en natt i Auckland innan jag tidigt på fredag morgon hoppar på bussen upp norr till Paihia. Där jag ska jag bo hos min gamla partner in crime Janine. Så nästa ordentliga uppdatering blir nog när jag tagit mig upp till henne. 

 

Vi har haft ett helt fantastiskt äventyr här i Australien, går knappt att beskriva hur kul vi haft! Vi har utmanat oss själva på så många plan och uppfyllt många drömmar. Tillsammans har vi flygit i 34 timmar, besökt 8 flygplatser,  åkt 2290 km med buss, åkt båt i Whitsunday, sett vilda dingos på Fraser Island, snorklat, åkt berg och dalbanor på MovieWorld, dykt vid Stora Barriärrevet, läst ut 10 böcker, hoppat fallskärm, överlevt en cyklon, matat en vild delfin, varit på Bondi Beach, träffat en biljard flugor, hoppat bungyjump, sett vild känguru, gått igenom 4 flaskor solskyddsfaktor, beundrat Ayers Rock både i soluppgång och solnedgång, tagit på Ayers Rock, sovit under den mest fantastiska stjärnhimmel mitt ute i öknen, vandrat runt Kings Canyon och Kata Tjuta, skaffat en tatuering, sett operahuset i Sydney, gått på zoo, skaffat nya vänner, sett en ENORM spindel, bränt våra hudkostymer, badat i havet, intagit enormt mycket god mat och dryck, vinkat till Prins William och Kate, spenderat en hel hög med pengar och slutligen sett massa fantastiska platser och vyer varken kamera eller ord kan beskriva! 

Jennifer och jag har ju inte umgåtts så här mycket sen vi var små så det var alltid en liten fundering om hur det här skulle fungera, men det har gått jättebra. Vi har total respekt för varandra och tänker i väldigt lika banor... ibland ;) Det här kommer absolut bli ett minne för livet, och jag tror inte det är den sista resan vi gör ihop heller! 

 

 

Oj oj OJ. Vart ska jag börja? De senaste dagarna har varit fantastiska, nästan helt obeskrivliga. Håll hårt i hatten för nu ska jag berätta vad vi gjort!

Vi började äventyret i Alice Springs, Australiens mittpunkt. En småstor håla mitt ute bland öken öken och öken kan man nästan säga. Fast inte Saharaöken utan mer öken med lite torra buskar och småträd. Här spenderade vi dagen strosande i staden och natten på ett småsunkigt hostel. Höjdpunkten i Alice Springs var absolut the Royal Flying Doctors Service, de hade en av sina stationer/museum/café där som vi gick och besökte. Hur kul som helst hade vi, Jennifer som sjuksköterska och jag som pilot. Ja vi lekte faktiskt en stund där i deras prototyp plan. 



Självklart var det lite småsvettigt att sova sådär ute i det öppna men vi fick lära oss hur man garderade sig på bästa sätt. Runt våra swags drog vi en cirkel i sanden för det höl tydligen ormarna borta, de vill inte korsa bruten mark. Sen hällde vi salt runt oss för att hålla borta spindlar och skorpioner, saltet bränner tydligen deras fötter. Sista åtgärden blev att hälla curry runt oss, detta för att hålla borta Dingos (vildhundar). De nyser tydligen när de sniffar på curryn och då blir de så rädda av ljudet att de springer iväg haha... Men så där låg vi i alla fall lite halv vettskrämda men helt utslagna efter dagens vandring och äventyr. Jag sov som en stock!

Upp 05.30 nästa morgon för att äta frukost och packa ihop oss. Äntligen var det dags att ta oss till Uluru National Park. Men första stoppet blev inte Ayers Rock utan cirka 40 km bredvid ligger Kata Tjuta. Dit styrde vi kosan för ännu en vandring! Jag hade aldrig hört talas om Kata Tjuta förut eller sett bilder, men det är helt sjukt häftigt. Istället för En stor sten som Ayers rock är det massa i olika storlekar och former. Svårt att förklara men ska visa liter bilder.

Kan inte förstå varför inte Kata Tjuta är mer känt egentligen än Uluru, så mycket häftigare!! Efter närmare tre timmar tog vi oss i alla fall igenom Kata Tjutas vackra landskap trots en MILJARD BILLIONER FLUGOR!!!! Hade säkert ett 50-tal flugor varenda sekund som surrade i facet på en och som försökte ta sig in i öron, ögon, näsa och mun. Jag kan erkänna att både Jennifer och jag var på gränsen till nervsammanbrott där ett tag, på väg till psykisk anstalt, ja vi alla var nog det. Att konstant gå och vifta, fräsa, blåsa, svära och förbanna de dumma små liven i 3 timmar tar på krafterna. För den som vill till detta område (Uluru National Park) res i Maj-juli så slipper du detta. DAGENS HÖJDPUNKT: Såg en vild känguru!!! :)
Dagen avslutades med Ayers rock i solnedgången tillsammans med middag och en kall öl i handen. Oslagbart! Även denna natt sov vi i swags men nu var vi på en campsite med lyxiga faciliteter som toalett och dusch! Jag sov inte så väldigt bra denna natten utan vaknade från och till. Vid midnatt bestämde jag mig för att trotsa kylan och mörkret och ta mig till toaletten. Jag satte mig upp i sovsäcken och då ser jag hur det går dingos runt våra swags och nosar och sniffar. SHIT VAD RÄDD JAG BLEV!!!! Dingos behöver inte vara farliga men de är vilda djur och om de är hungriga eller depserata kan de bli aggresiva. Jag är ju ingen hundälskare direkt heller utan är en ganska stor smula hundrädd och dessa vildhundar gör inte saken bättre. För en seuknd tänkte jag att jag bara ska lägga mig ner igen och låtsas sova vidare så kanske de inte kommer fram till mig haha... men sen tänkte jag att det är bättre att skrämma bort dem. Så jag tog mina skor och smällde i backen någa gånger och då sprang de iväg.... och jag fick gå och kissa :) Lättad tjej med tömd blåsa sov sedan mycket bättre, ganska nöjd med nattens spänannde incident! 

Sista dagen var det dags att äntligen attackera Aysre Rock eller Uluru som den heter för Aboriginerna. Upp tidigt som busen för att se den stora stenen i soluppgången, även det oslagbart! Sen var det dags för vår sista vandring på resan, vi gick runt foten på Ayers Rock. Inte runt hela men vi gick cirka halva. Valet att bestiga Ayers Rock fanns för den som ville men detta avråddes starkt då det både är livsfarligt (36 människor har dött!!) och väldigt respektlöst mot Aboriginerna som ser Uluru som heligt. Ingen från vår grupp valde att bestiga men vi såg andra grupper som i flockar kastade sig upp för vandringsleden. Efter cirka 50 meter såg man hur de alla började krypa på knäna och sitta ner eller i värsta fall, kana ner igen på rumpan. Den är helt sjukt brant och temperaturen så fort solen går upp är mellan 40-50 grader. 

Vid 10-tiden var det tyvärr dags att säga hej då till vår älskade guide Pip och cår härliga grupp. De skulle köra de 6 timmarna tillbaka till Alice Springs medan vi tog flyget från Ayers Rock tillbaka till Sydney. MEN vårt stora äventyr slutade inte där. När vi kom till den illa lilla flygplatsen som Ayers Rock erbjuder stog den en liten samlig människor utanför tillsamamns med en hel hög poliser. Vad sker här? Jo, Prins William och Kate skulle landa inom några minuter. Jajemen, så vi fick vinka till prinsen och hans sessa på bara någon meters avstånd med kameran i högsta hugg såklart. Otroligt oväntad men helt okej avslutning på vår resa i den Australienska Outbacken. 

Shit pommes vad de senaste dagrna har gått i ett! Jag är helt slut. Då vädret har varit kanon så har det bara sagt pang pang pang med aktivitet på aktivitet. Direkt efter mina två dagar på havet och Jennifers fallskärmshopp så tog vi ju nattbussen upp till Cairns. Var framme klockan 05.30 på morgonen så det blev en härlig morgonpromenad till vårt hostel. Där fick vi dumpa bagaget, ta en efterlängtat dusch och slänga i oss lite frulle innan vi blev upphämtade för att hoppa BUNGYJUMP!!! Yeeeeehooooow!! 

 

 

Jag gjorde mitt första bungy när jag var på Nya Zeeland 2012 men för Jennifer var det här första gången. Att hoppa bungy är något hon längtat efter i många många år så det var inte lite pirr och nerver som spratt runt i magen där på morgonen. Jag var inte så nervös till en början, hur farligt kan det vara tänkte jag... 50 meter... jag har ju hoppat tidigare! Men sen när man gick trappan upp till plattformen man hoppar ifrån... hehe då var Liza inte så kaxig längre!! Jag slängde mig ut i alla fall och skrek och skratta som aldrig förr. Fick armar och huvud doppat i den lilla sjön som var nedanför, härligt!! Jennifer var supertuff och kastade sig ut utan att tveka, dock med ett härligt djungelvrål. Ett hopp visade sig inte vara en tillräcklig utmaning utan hon bestämde sig snabbt för att göra ett till. Så summa sumarum blev det ett bungy för mig och två för Jennifer. 

När vi kom tillbaka från Bungyn var vi som två zombies, tömda på all energi och sömn efter nattens busstur och dagens adrenalinkickar. Så tyvärr var vi tvugna att lägga oss och sova i några timmar, trots att det var vår enda dag i Cairns. Det blev i alla fall en glass i kvällssolen och en stroll genom staden innan mörkret lade sig. Vad ska vi göra nu då? Det tog inte länge förrän restan av kvällen var uppbokad den med, tatueringsdax och bio. Yes, ni läste rätt. Nu sitter säkert många av er där med frukostmackan i strupen och gapande mun, men ni kan ta det lugnt!! Det var inte jag som gjorde en tatuering, det var Jennifer :) Det blev en jättefin text på högra revebenen. 

Snabbt hem och i säng blev det sen för att stiga upp 06:00 imorse. Packa, äta och iväg till flygplatsen för att styra kosan mot Sydney. Här ligger vi nu i en stor härlig hotellsäng, heeeelt döda, men vid  gott humör och en kartong donuts bredvid oss. Vi unnade oss en natt på schysst hotell såhär lagom til påsk, precis vid flygplatsen så vi slipper in i Sydney och krångla. För tidigt i morgon bitti går flyget till Crocodile Dundees hemtrakter, Alice Springs och Ayers Rock. Så dags att leta fram cowboyhatten och den stora jaktkniven. Nu blir det äventyr! 

GLAD PÅSK!!

Om cirka 9 h är vi på ett fint hotel i Sydney och då blir det uppdatering av blogg med bilder och hela paketetet. 

 

Men tills des....

Äntligen äntligen får vi styra kosan mot Cairns!! Sitter på nattbussen nu, bara 7,5 h kvar. Jennifer ligger bredvid och sover sött som ett litet barn och jag tänkte ta tillfället i akt och skriva några rader om vår utmanande dag! 

 

AMAZEBALLS!! Som den mindre språkintelligenta skulle kunna uttrycka sig, men precis så är känslan i magen efter dagen. Jennifer tog sig i kragen och slängde sig ut från ett flygplan. Hon hoppade fallskärm för första gångern och kan bevisa det med både film och foto. Yes, tjoff sa det så har hon bockat av en grej från sin bucketlist! BRA JOBBAT KOMPIS! Och nej, jag hade iiiingenting att göra med saken, hon gjorde det helt på egen vilja. Nerver av stål har kvinnan;) 

 

Så medan hon var på 4000 m höjd gav jag mig till havs. Tog en båt till Stora Barriärrevet för ännu mer snorkling men framförallt.. DYKNING!! Tänkte att det är lika bra att ta hela "face your fears" till nästa nivå och sätta på mig den där tanken och utforska det jag hatar mest... mörkt, djupt, skitäckligt havsdjup. SO I DID!! Whaaaaaaaaaa :) Är lite mållös då det var en upplevelse svår att beskriva för den som aldrig provat. Kändes som jag var i rymden och svävade runt. Vi såg massa vackra koraller och fiskar samtidigt som jag tyckte det var sjukt obehagligt och skakade som ett litet asplöv i början. Men nu är det gjort och vi får se om jag gör det igen... Ingenting är omöjligt som vår kära vän herr Svan lärde oss en gång. 

 

Bilder från denna härliga dag kommer så småningom. Tills dess bjuder jag på den här fantastiska selfien. Nu ska jag försöka sova en sväng, god natt! 

 

Gaaaaaaaah idag har vi haft en helt fantastisk dag... FANTASTISK!!! Vi gav oss ut på äventyr ut på havet, ut mot Whitsunday Islands. Ett oerhört vackert öområde med kritvita stränder och kristallklart vatten... vanligtvis:) på grund av cyklonen så var vattnet ganska grumligt, men för oss gjorde det inte så mycket. Vi njöt ändå! Vi åkte i en liten speedboat som dundrade på och flög fram över vågarna. Jennifer och jag skrattade som små barn! 

Kan berätta att jag även övervann en stor rädsla idag! Jag snorklade för första gången i havet. JAG snorklade i HAVET. Som vissa av er vet har jag en stor skräck för djupt vatten, speciellt havet. Jag vill kunna se eller känna botten. Att hoppa i från en båt långt ut på det okända skulle ALDRIG falla mig in. Men idag tog jag mig i kragen och snorklade för första gången och det var hur kul som helst! Vi såg mest koraller och några småfiskar pga det grumliga vattnet. Men då det både var Jennifers och min första gång hade vi det sjukt kul ändå. Tog ett tag innan vi listade ut hela "andas med snorkel utan att dö av kallsupar"... hehe... men tillslut så! Fick även prova mitt senaste köp, en GoPro (en liten vattentät kamera för den som missat). Filmade en hel del där under ytan och blev några bilder. Väldigt nöjd med köpet:) Bilder kommer på facebook asap!

Som om inte det vore nog ska jag i morgon ta hela "möta min rädsla" till en ny nivå, jag ska prova att dyka!!! WHAAAAA!!! Magen spritter av nervositet och jag blir lite smått svett bara jag tänker på det. Panik panik panik säger hjärnan... Nej, det här ska allt gå bra. Dags ta mig själv i kragen och överkomma denna rädsla för djupt vatten. Nu ska det simmas i vatten bebott av både hajar, maneter och stingrockor. BRING IT ON!!! Nu är kolckan 22 och det är läggdags för damerna Rosendahl och Arvidsson. I morgon väntar stora äventyr, på havet för min del men för Jennifer.... hehe det får ni höra om i morgon!

PUSS HEJ LEVERPASTEJ

Idag fick vi äntligen se Airlie Beach som staden ska ses, med blå himmel och strålande solsken. Det var kärlek vid första ögonkastet!

Vi tog en tidig promenad längs havet för att sedan lägga oss vid stadens byggda lagun för lite sol och bad. Hur fin stranden än är och hur blått vattnet än ser ut så kan man inte bada här tyvärr, lite surt. Det är fullt med livsfarliga maneter, vissa så små som 1-2 cm. Så vi höll oss borta från havet trots dess lockande svalkande vågor. Då min röda fina hummernyans kom smygandes (snarare exploderande) på kroppen framåt eftermiddagen drog vi oss hemåt och undvek solens starka strålar. Några väl spenderade timmar i hettan får räcka! Köpte bok nr 2 i Divergent serien idag, ni vet boken som jag berättade om tidigare, så la mig och läste den istället... tog några timmar och sen var den också utläst haha... Får bli att köpa bok nr 3 imorn :) 

Hade tänkt lägga upp lite bilder från Airlie här men då internet här vägrar samarbeta blev det bilder på facebook istället. Så kika gärna in där istället! 

Ville bara slänga in en snabb uppdatering! Nu börjar vi på allvar märka av cyklonen, men fortfarande på betryggande avstånd och i små portioner. Strömmen har kommit och gått nu under eftermiddagen men nu är den tillbaka.. for now:) Jag har legat och läst som en dåre, började med en bok imrose som jag precis avslutade. Divergent heter den. Helt sjuuukt bra och den rekomenderas starkt! En blanding av Harry Potter, Hunger games och The Host. Jennifer har kollat Crocodile Dundee och övat på sin australienska dialekt... det går väl sådär;)

 Annars har vi det ganska fint. Internet funkar just nu så vi socialiserar oss som dårar tills nästa tillfälle ges. 

Då var vi i Airlie Beach, en säkert mycket vacker och härlig stad, när det är fint väder. Men då regnet och stormen förföljer oss har vi mest suttit inomhus och sett endast gatan som vårt vandrarhem ligger på haha... Vi har tagit oss till diverse caféer och restauranger för ytterst nödvändiga matintag men annars så tar vi det ganska lugnt. Idag och imorgon beräknas cyklonene Ita dra förbi, väldigt spännande tycker vi. No need to worry dock då den inte är en livsfarlig cyklon i klass 5 längre utan den har blivit nergraerad till klass 1 tror jag. Så mest massa regn och vind, inget som två hårdhudade ginger ninjas inte klarar av!

Så idag är det liggande position som gäller med dator, ipad, bok och soppa i högsta hugg. I morgon skulle vi åka på krokodilsafari, vilket jag såg jättemycket fram emot, men tack vare Ita blev detta inställt. Resten av veckan ska vädret dock bli bättre och vårt schema är fullspäckat!! Nu ska det bannemej hinnas med en hel del. Vår enda chans att göra något annat än att titta på vandrarhemmets fula vägger så fullt ös medvetslös!!!!! Mer säger jag inte utifall också de skulle bli inställda haha så slipper både vi och ni besvikelsen!

Nu kommer cyklonen så håll hårt i hatten!!!

Kalla det Karma, Guds vrede, Armageddon eller vad du vill. Men nu känns allt väldigt svart och orättvist. En cyklon har dragit in över norra östkusten. EN CYKLON?!?! Vart kom den ifrån och varför just nu?! Vad detta innebär just för oss vet vi inte riktigt än. Vi vet bara att vår nästa buss upp till Cairns den 13e har blivit inställd och alla bussar fram till den 14e står helt stilla. Så våra planer måste skjuvas fram en hel del och detta går ju inte direkt obemärkt förbi. Har vi ingen tur alls i den här världen missar vi Barriärrevet helt. Då blir jag arg. Riktigt arg.

Just nu sitter vi på bussen till Airlie Beach, så dit tar vi oss i alla fall. Sen får vi se hur länge det dröjer innan vi tar oss därifrån. Vädret är såpass ostadigt att vi måste nog vänta till början av nästa vecka för att få några svar alls. Men oron börjar växa i kroppen och irritationen är ett faktum. Visst, jag är ju kvar i landet länge och får säkert fler chanser om jag vill. Men jag vill ju göra detta med min resekompanjon! Hon har ju ett mer tidspressat schema och vi har ett flertal aktiviteter kvar som vi absolut inte får missa!!

Vill inte oroa er alla där hemma men var bara tvungen att uttrycka min frustration. Så snälla be en bön till vädergudarna åt oss så inte denna semester slutar i cyklonstormar med regn och rusk. Men vi mår annars bra och fixar det här vad som än sker… för det var väl äventyr vi bad om? :)

Byron Bay sög. Egentligen inte, det var supermysigt, men vi blev så sjukt besvikna på vädret. I 3 dagar regnade det nästan konstant och då vi hade diverse aktiviteter inbokade som ständigt sköts upp ville vi i alla fall ge det en chans och avvakta en dag till… och så en dag till… men efter 3 dagar fick det vara nog. Vi kan inte bara sitta inomhus på ett vandrarhem och läsa bort dagarna här i Australien. Klockan tickar och vi måste dra oss norrut. Så idag tog vi äntligen bussen nästan 9 timmar norrut, till Rainbow beach, där vi är nu.

Här ligger vi nu i varsin hängmatta, mätta och nöjda. Jennifer tar en powernap och jag uppdaterar bloggen.  Solen har precis gått ner och myggorna börjar sakta attackera. Jennifer tycker de inte alls om men som vanligt är det jag som får agera blodgivare. Härligt.  

Rainbow beach, ja vad är det för ställe undrar ni nog. Det är en liten liten liten håla precis vid havet dit många backpackers drar sig för att härifrån åka på turer ut till den kända sandön, Fraser Island. That’s it. Så mycket mer än så är det inte, förutom det klassiska sola, bada och surfa då såklart. Så till Fraser ska vi såklart också. Det blir en endagarstur dit imorn så ni får höra allt om det senare!

Vi är i alla fall väldigt nöjda med vårt boende.  Vanligtvis bor vi ju i delade sovsalar med allt ifrån 4-12 personer MEN här var det fullt så vi var tvungna att ta ett eget dubbelrum… ganska gött kan vi väl erkänna. När vi kom hit insåg vi att ett dubbelrum endast kostar cirka 60 kr mer per natt per skalle än en sovsal, så vi bokade in oss i dubbelrum nästa natt med hehe… ibland får man unna sig ;) och vi har egen balkong också... yay!

Annars håller vi rätt låg profil. Vi har båda gått igenom en smärre livskris de senaste dagarna. Vi har insett att vi är i stort sett äldst på varenda hostel och det får oss att båda skratta och gråta. Inte för att det gör något egentligen. Vi har bara inte så mycket gemensamt med de små 18åringarna som är här för att festa, festa och festa. Vi gav det faktiskt ett ärligt försök härom kvällen då vi hängde med en stor grupp människor ut till puben. Men vid midnatt utbytte vi förtvivlade blickar med varandra och efter några korta sekunders överläggning gick vi och beställde pizza och sen hem och sov… haha men jag orkar inte! Jag är här för att uppleva saker och visst, träffa människor också men man känner av ganska snabbt om man klickar med en crowd eller inte. Och hittills har det inte varit vår crowd. Så vi håller ganska låg profil och iakttar de andra med nyfikenhet.

Men vi njuter i fulla drag varenda dag! Äntligen är solen tillbaka och imorgon blir det äventyr på Fraser Island!

På återseende :)

Internet här är långsammarste ever så blir inga bilder på ett tag tyvärr! 

Om Surfers Paradise är surfarens paradis är defintivt Byron Bay backpackerns paradis. Man kliver av bussen och känner sig som hemma. Vi välkomnas på vårt hostel med ettt "welcome home" och chillfaktorn är i bott. Här blandas surfare med hippies och backpackers från världens alla hörn. Hostelet vi bor på, Backpackers Inn, är jättemysigt. Ett stenkast från stranden, stor trädgård med hängmattor, det finns pool och volleybollplan, människorna är sköna och alla är här för att bara ha det bra och njuta. Man surfar, badar, solar, chillar, läser, äter och bara har det gött. Precis som vi vill ha det:) 

 

Det enda tråkiga är att vädret inte ritkigt är på vår sida för tillfället. Igår var det åska och regn och idag varvas skurarna med strålande solsken. Men just idag gör det inte så mycket, det är ganska skönt att ha en dag och bara ta det lugnt på. Vi har strosat runt i stan lite, hängt på stranden medan solen visade sig och läst i hängmattan. Då och då är det skönt med en lugn dag där man bara chillar men imorn vill vi ha lite mer fart och fläkt. Vi har totalt 3 nätter inbokade här så vi hoppas på blå himmel imorn så vi kan ge os ut på lite mer äventyr! På onsdag 9/4 tar vi bussen upp till Rainbow Beach och sen vidare till Fraser Island, det ser vi fram emot:)

Gårdagens storm som drog in! Trots åska och blixtar låg det flera surfare kvar i vattnet men jag och Jennifer kröp upp i en soffa och kollade film/läste istället. Lite mer vår stil:) 

Då var det söndag och klockan slår snart 11 på morgonen. Våra väskor är återigen packade och vi konstaterar med en tung suck att de bara växer och blir tyngre och tyngre för varje gång vi packar dem, trots att vi inte köpt något! Men under resans gång kommer en del att förbrukas eller slängas, hoppas vi. Man märker fort vad som används och vad man aldrig kommer använda så förhoppningsvis kan man sålla bort lite grejer snart.

Igår var en fantastisk dag. Har inte haft så kul på länge! Vi steg upp ganska tidigt och hoppade på en buss som tog oss till Warner Bros Movie World. En stor nöjespark med filmtema. Kan det bli bättre än så? Nej, knappast men det blev det! För vägg i vägg med Movie World ligger Wet n Wild, en stor vattenpark med waterslides utan dess like. Så i dessa två parker spenderade vi gårdagen och shiiiiiit vad vi skrek, skrattade, dreglade, grät.. av lycka och glädje såklart:) 

Movie World var så himla mysigt. De hade byggt upp små hus och butiker i 40/50-tals stil blandat med karuseller och rollercoasters. Allt hade något med film att göra och hela tiden spelades filmmusik i parken. Självklart gick det runt karaktärer från Warner Bros filmer, som till exempel Snurre Sprätt och Marlilyn Monroe. Det fanns även en Vilda Västern del med världens roligaste flumride, en del av den banan åkte man baklänges och jag skrek som ett litet barn kan jag lova!!! 

Vår resa fortsätter med stormsteg och vi har idag tagit oss en aning söderut till det kända Surfers Paradise och Gold Coast. Låter väl inte så dumt va? Det är det inte heller! 

En riktigt skön dag har det varit. Hittade ett helt ok hostel några minuters promenad från stranden, Budd's Backpackers. Liiite tog det allt emot att gå från hotelllyx till basic vandrarhem med delade sovrum/bad/kök. Men känns samtidigt väldigt gött att vara tillbaka på banan som backpacker. Hakuna Matata. Inga bekymmer all the way och vi gillar't. 

Ett dopp i havet har det blivit, häng på stranden, strosat i butiker, en cosmopolitan i solnedgången och nu sitter vi på vandrarhemmet och uppdaterar oss på intranätet och dess sociala medier. Runt omkring oss förbereder sig backpackers från hela världen inför kvällens festligheter. Det är beer pong, bbq, kortspel och allmänt häng men Jennifer och jag känner oss inte riktigt på det humöret ikväll. Vi tar oss en öl i stillhet istället och bara insuper atmosfären. Vi är i Australien. Vi är i Surfers Paradise. Vi har det sjukt bra. Vi har fortfarande inte fattat det.

Nu är vi tillbaka på hotellet efter en härlig heldag i stan! Började dagen med en promenad i stadens centrum, strosade lite i butiker och kollade in shoppingutbudet. Inga köp blev det faktiskt, så duktiga var vi:) Vi hann även med en kort promenad i Brisbanes botaniska trädgård innan vi hoppade på en gratis färja som tog oss runt på floden som går igenom stan. 

Vi hoppade av på ett ställe vid namn South Bank Parklands som är en uppbyggd park med pool, strand och en liten minisjö. Hur mysigt som helst! Det blev vykortskrivning (någon som vill ha vykort? då vill jag ha en adress tack! ) och allmänt chill i solen. Helt perfekt värme har det varit idag, sådär så du varken fryser eller svettas. Tror det har legat runt 27 grader med lite fläktande brisar. Heeeelt perfekt!

Framåt eftermiddagen mötte vi upp med en av mina gamla vapendragare från Nya Zeeland, Bonnie. En helskön äkta australienare uppvägxt några timmar härifrån. Så vi hoppade in i hennes bil och hon tog oss till lite olika platser runtom i staden, hur kul som helst med lite guidning av en "local". Vi avslutade kvällen på KFC med middag och många skratt :) 

Nu har de första bilderna kommit upp på facebook, men kommer försöka lägga upp några här för att göra läsningne lite roligare! 

 

Imorgon blir det nog Gold Coast och lite beach häng. Det ser vi fram emot:)

NYTT AUSSIE NUMMER! +61424896775 bar att ringa/smsa hur mycket ni vill ;)

Då har vi äntligen landat i Känguruns land! Efter en lååång flygresa på 14 h från Abu Dhabi landade vi här i Sydney vid 7 imorse. Passkontrollen och tullen tog sin lilla tid men efter cirka 45 min av köande och kontroller var vi godkända och fick stiga ut på Australiensk mark. Nu är klockan cirkus 12 och vårt flyg till Brisbane går inte förrän 18.30 ikväll. Men det gör oss inget alls, vi sitter ute i solen och njuter av den 25-gradiga värmen. Så oerhört skönt att inte behöva stressa!!

 

WE MADE IT TO ABU DHABI!
Haha det trodde vi aldrig där ett tag ska ni veta. Låt oss ta det från början...

 

Vårt första flyg från Oslo-Bryssel blev försenat med ca 2 h. Bra start. Detta innebar att vi hade ca 20 min i Bryssel att byta till vårt anslutningsflyg Bryssel - Abu Dhabi. Ni förstår paniken. Efter snack med flygbolag hit och dit säger de att de tror vi ska hinna. TROR?! Men vad kan vi göra? Äsch vi får ta det som det kommer, hinner vi så hinner vi. Vi slår oss ner och inehandlar diverse mat och dryck för att vänta ut tiden.19.30 kom vi äntligen iväg från Oslo.

 

När vi närmar oss Bryssel kommer en flygvärdinna fram och frågar om det är vi som ska vidare till Abu Dhabi. Yes det är vi. Hon förklarar att vi måste hoppa fram till rad 1 och vara redo så fort dörren öppnar, då det kommer en representant från Brussel Airlines som kommer springa med oss till nästa gate. Det är enda chansen för att vi ska komma med. Så fort dörrarna öppnas flyger vi ut och möts av George, denna fantastiska människa med en kondition given av Gud. Han förklarar att nu ska vi springa annars har vi ingen chans... haha yes tänker vi! Det här fixar vi...

 

Upp och ner, ner och upp, hiss, rulltrappa, rulltrappa igen, fel håll, vända, passkontroll, rullband, korridor efter korridor, säkerhetskontroll, fram och bak och ja överallt var vi. Efter cirka 10 minuter av detta i maratonfart höll både Jennifer och jag på att dö, men inte George. Mina 10 kg skumpandes på ryggen gjorde inte saken bättre!! Men tillslut kom vi fram till gaten som väntade endast på oss!! LYCKA!! WE MADE IT! 

Äntligen kunde vi sätta oss ner på rätt flyg som avgick i rätt tid. Resans 6 h avnjöts med film, sömn, mat och dryck. Precis som det ska vara. Men jag kan redan känna träningsvärken komma smygandes i vaderna efter vår lilla maratonspurt genom hela Bryssel flygplats haha bra där Liza. Att vi fick en svensk flygvärd vid namn Mattias som tog väl hand om oss och hjälpte oss under resan gjorde det hela ännu bättre. 5/5 poäng till Ethiad Airways, sjukt nöjda med resan hittils.  

 

Nu har vi i alla fall landat på Abu Dhabi Internatioanl Airport. Tror inte ni förstår lättnaden av att inte behöva kuta runt med svetten rinnandes utan i lugnt och skönt tempo kunna lunka runt på denna fartfyllda och hektiska flygplats. En Redbull i handen och lite Pringles på det och vi mår nästan som gudar. Nu är det bara 2,5 h kvar till nästa flyg som ska ta oss till Sydney.

På återseende gott folk!

 

Sammanfattning för den som gav upp efter halva min uppsats: Försenat flyg i Oslo. Vi fick en mycket rask sightseeing av Bryssel flygplats med vår nyfunna vän George. Hade trots detta en mycket behaglig resa till Abu Dhabi där vi nu sitter, lite trötta men ändå vid gott mod. 2,5 h till nästa flyg. Vi närmar oss!